Gaaah....ge mig styrka! Så har tankarna malt om och om igen senaste timmarna. Från bra dag med härliga barn och massor av energi till en usel kväll med skrikande ungar och total matthet. Kontrasterna är stora men gränserna hårfina.
Kvällen skulle ägnas åt en del bloggning, en del pysselavslut och så lite ingenting nu när Mr A är på resande fot. Istället säger jag tack å hej, fyller Lillebrors mage med ersättning (jo...adjöken amning;( ), borstar tänderna, kryper ned i sängen och ber en stilla bön. En bön till någon inbillad högre makt att barnen ska sova så snällt bredvid mig hela natten, att jag ska slippa vakna pruttonhundraelva gånger och att morgondagens morgonpromenad till dagis ska kunna genomföras så smidigt som möjligt, helst utan regndroppar i nyllet.
Tack å hej!
Tråkigt med amningen! Jag vet ju att du ville amma. Men se till det bästa! Mr A kan ta nattmålen när han är hemma. Tjoho! ;-)
SvaraRaderaMen allvarligt, jag fattar inte hur du orkar. Jag höll på att gå itu när Simon var borta ett par dagar... Du är grym.
Kram!