Argbiggan som sansat sig.

En månad...fort har det gått och plötsligt var den bara borta.
Jag har inte slutat blogga...man skulle ju lätt kunna anta det men icke. Jag har bara varit arg....och besviken...och mest av allt har jag nog varit ledsen. Inte allmänt utan på bloggen bara.

Efter många om och men har jag fått tag på mitt arkiv med inlägg från 2008-2011, tyvärr finns inte kommentarerna kvar men jag har fått all hjälp i världen av Tomas på Spotlife och det är jag väldigt tacksam för. Sen är det inte hans fel att jag inte är smartare än vad jag är och därför har stora problem med att få upp arkivet på den här sidan.
Året från våren 2011 till våren 2012 är tyvärr svårare att få tag i. Emira där jag bloggade förut är omöjliga att få tag i och efter över ett års tjat om arkiv har jag fortfarande inte fått svar från någon ansvarig, nu finns inte sidan kvar längre och min blogg är puts väck...tack för den förvarningen-grrr...

Låter så banalt och fånigt MEN det är ju en del av mitt liv, eller ja minnena från en del av mitt liv som bara är borta. En så viktig del av livet som när Lillebror kom till världen. Så jag blev sur, förbannad, ledsen och helt enkelt väldigt less på hela bloggrejen och till viss del på min totala avsaknad av datateknisk kompetens (om det finns något som heter så).

Jag är fortfarande arg och sorgsen men abstinensen gör sig påmind sååå...tadaa....här är jag igen.